Inkluderande kommunikation i praktiken – Fyra steg som gör skillnad

Inkluderande kommunikation börjar i dig själv.

Dela denna artikel

Facebook
LinkedIn
Email

Så kommunicerar du inkluderande med omsorg och precision

Alla förtjänar att synliggöras på ett sätt som inte reproducerar stereotypa föreställningar. Genom att vara medveten om hur vi skildrar människor kan vi bidra till att fler känner sig hemma i den gemensamma berättelsen. Men det är inte alltid så enkelt, vi bär alla på omedvetna föreställningar. Kommunikationen kan därför landa fel – trots goda intentioner.

Så hur skapar man kommunikation som fler kan känna sig hemma i? Här är fyra viktiga steg i arbetet: 

  • Börja med dig själv
  • Tänk visionärt
  • Arbeta systematiskt och strategiskt
  • Säkra upp i praktiken

1. Börja med dig själv

Var och en av oss formas av erfarenheter, normer och perspektiv som påverkar hur vi uttrycker oss. Ofta utan att vi tänker på det. Vi väljer exempel som ligger nära våra egna liv, använder språk vi själva känner oss hemma i och speglar ofta det vi är vana vid att se. Att kommunicera inkluderande kräver därför en medveten paus: att stanna upp och fundera över varifrån våra val kommer. Vad har jag med mig? Vad har jag inte med mig? Vilka röster saknas i mitt perspektiv? Det handlar både om självkännedom och nyfikenhet. Att veta vem man själv är – och att aktivt söka kunskap om andra.

2. Tänk visionärt

Sträva efter att bidra till den förändring du vill se i samhället – inte bara spegla hur det ser ut idag. Vissa branscher är till exempel kraftigt mansdominerade, andra kvinnodominerade. Men det innebär inte att kommunikationen måste återspegla den snedfördelningen. Den som vill bevara stereotypa könsnormer gör rätt i att återupprepa dem. Men den som vill förändra behöver öppna upp för nya bilder av vem som kan bli vad. Genom att utmana invanda föreställningar kan vi bryta mönster som annars riskerar att förstärkas – om och om igen.

3. Arbeta systematiskt och strategiskt

Att få människor att känna sig inkluderade betraktas ofta som ett mjukt värde. Men företag som tar inkludering på allvar är ofta mer framgångsrika, det är därför ett strategiskt bra val. Så samla ledningen och ta fram en plan. Ett första steg kan vara att ta fram en strategi. Här är några byggstenar att utgå ifrån:

  • Definiera er värdegrund. Vad står ni för – egentligen? När ni vet det, blir det lättare att agera med integritet, även när det går fort. En tydlig värdegrund gör att ni kan kommunicera konsekvent. 
  • Gör en nulägesanalys. Kartlägg språk, bildval, kanaler och tonalitet – internt och externt. Involvera olika perspektiv genom att bjuda in människor med olika erfarenheter att granska och bidra.
  • Sätt konkreta mål. Vad vill ni uppnå, på kort och lång sikt? Koppla målen till organisationens övergripande strategi.
  • Skapa en handlingsplan. Beskriv vad som ska göras, av vem, när och hur det följs upp.
  • Utbilda internt. Alla som kommunicerar behöver kunskap om inkludering, normer och språkbruk.
  • Lär känna målgrupperna. Vad säger människor om er? Vad har de för eventuella invändningar till ert erbjudande? Hur påverkas människor av att ni finns – direkt eller indirekt? Genom att förstå hur ni uppfattas kan ni kommunicera mer träffsäkert och relevant.

4. Säkra upp i praktiken

När du arbetar med framtagandet av kommunikationsmaterial är det bra att redan i idéstadiet fundera på hur kommunikationen kan uppfattas av andra. Men stäng inte dörren till andras input i resten av processen. Ofta är det i sista steget som brister uppstår, när innehållet inte testas utanför den egna bubblan. Involvera målgrupper eller personer med olika erfarenheter i slutskedet och ställ dessa kontrollfrågor:
  • Vem syns och hörs?
  • Vem saknas?
  • Hur fungerar texten eller bilden i olika sammanhang?
  • Kan budskapet misstolkas? 

Glöm inte att det alltid är fördelaktigt att ta in personer med olika erfarenheter när frågorna besvaras, det minskar risken för att ni replikerar oönskade fördomar eller normer.

Att arbeta inkluderande är ett ständigt pågående arbete. Det handlar inte om att bli färdig – utan om att vara villig att lära, justera och fortsätta ta ansvar.